Nordiska konferensen 2013
Tack Norge, välkommen till Sverige 2015
Det var omväxlande och välorganiserade dagar vi fick uppleva på Nordisk konferens i Hurdal, en bit utanför Oslo, det var det många som gav uttryck för efter konferensen. Nu har vi gått varvet runt och konferensen har varit i alla de medverkande nordiska länderna. På konferensen gjordes en utvärdering och det beslutades att fortsätta arbetet på den inslagna vägen med att träffas vartannat år.
Under årets konferens fanns det möjligheter utanför det vanliga programmet med seminarier, Gudstjänster och andakter ett flertal aktiviteter som själva anläggningen Hurdal Syncenter erbjöd såsom klättervägg, inomhuspool, utomhusbad, hinderbana uppe i luften mellan träd, gym, anpassat skytte med mera.
På hemresan samlades vi som skulle flyga via Arlanda en stund på Gardermoens flygplats utanför Oslo och pratade om vad vi hade upplevt under konferensen.
Anita Örum: Det har varit en väldigt trevlig konferens, och inte bara trevlig det har varit en sådan fin gemenskap och många goda skratt! Jag upplevde också att alla uppskattade gemenskapen med varandra och att vi hade utbyte av de olika nationerna och vad de olika föreningarna gjorde för sina medlemmar. Vi var Syskonbandet från Sverige, KABB från Norge och K.A.B.B. i Danmark som var där och ett nytt inslag var gruppen från Polen som berättade om sitt land och hur de har det. Vi fick uppleva att det var stora skillnader. Och man kan bli ödmjuk inför sin egen livssituation när man inser att det kan vara väldigt stora skillnader beroende på om man är född i Polen eller i något av våra nordiska länder.
Sedan tycker jag norrmännen hade det ordnat det väldigt fint genom att det ibland fanns alternativ och man kunde välja olika seminarier eller aktiviteter man kunde gå till. Det var roligt att vi var så många också, som flest var vi 109 stycken. Just nu känns det litet tomt när vi har lämnat alla våra vänner men det kommer ju en ny nordisk konferens om två år, 2015, och den blir i Sverige. Så nu har vi två år på oss att jobba fram någonting bra och vi har ju Norge som ett bra exempel att utgå från nu.
Rolf Eriksson: Det var på årsmötesdagarna som man gjorde reklam för den nordiska konferensen och jag blev förvånad för jag trodde att man skulle utse kanske fem representanter från varje land eller något liknande. Jag tänkte att det kan ju inte vara möjligt att vem som helst kunde få åka? Men efter litet funderande så anmälde jag mig och det var spännande att få åka med! Jag vill särskilt trycka på att det var väldigt väl organiserat, man hade tänkt på alla detaljer. Det var bra att det fanns sångböcker på punkt så jag kunde följa med och sjunga. Själva centret hade jag hört talats litet grand om innan och det var väldigt intressant att se deras tillgänglighetslösningar. Det var många intryck och en bra konferens avslutar Rolf.
Elsie Viggen: Jag tyckte det var speciellt roligt eftersom jag är norska. Det var en del människor med som jag kände sedan tidigare och det var roligt att träffa de på nytt. Jag har även gjort en del nya bekantskaper.
– Det var någon som du har gått i småskolan tillsammans med?
Ja, Kari Andersen. Vi gick på en internatskola för blinda barn innan kriget bröt ut. Hon är några år yngre än mig men jag kommer väl ihåg henne. Vi har hållit litet sporadisk kontakt och det var fint att få träffa henne igen.
– Du slog inte över och började prata norska igen?
Nej, de förstår svenska så bra, och om det var något enstaka ord de inte förstod så tog jag det på norska.
Arbetet med att hitta en lämplig plats och tidpunkt för nästa konferens i Sverige 2015 har redan påbörjats. Har du idéer är du som alltid välkommen att höra av dig till kansliet.
Skrivet av Ronny Gilderskär
